Ingen lyckad helg för Johan i Grekl
Hej,

Helgens dubbla deltävlingar i enduro-VM i grekiska Serres blev en tävling Johan kommer att vilja lägga bakom sig så snabbt som möjligt. Johans värsta motståndare var dock inte temperaturen som stundtals översteg 45 grader, utan bekymmer med motorcykeln som störde honom under lördagen och tvingade honom att bryta söndagen efter en otäck vurpa.
– Jag kom i en ganska så brant nedförsbacke när jag plötslig saknade broms, så när slingan svängde fortsatte jag rakt fram ut i skogen, suckar Johan.

Temperaturen var naturligtvis ett ”hett” samtalsämne. Tävlingen kördes under vansinnigt höga temperaturer, och det gällde att dricka ofta och mycket för att överleva. Johan inte bara överlevde och bemästrade hettan utan hade till och med ganska så roligt mellan krånglen och tycker terrängen de körde i var en höjdare.
– Man inledde med ett roligt inte alltför svårt extremprov, och därefter följde en transport som tog hela 80 minuter så då blev man varm i kläderna. Crossprovet bestod av en crossbana och lite gräsprov och var superrolig, och även den andra extremen och enduroprovet passade mig bra. Jag hade egentligen förutsättningar att lyckas ganska så bra, men det var väl inte min helg helt enkelt.

Problemen för Johan inleddes redan under lördagen. Han hade fått en ny ram på cykeln och det nedre lagerfästet till gaffeln hade inte kommit helt på plats vilket störde allt mer och mer.
– Cykeln var stundtals som en gammal damcykel med glapp framgaffel så man kände hur det rörde sig 5mm varje gång man bromsade hårt och det var lite otäckt. Lösningen blev att dra åt det stenhårt vid varje tillfälle det gick, men självklart var det ingen optimal resa. Jag blev 10: a till sist men det är jag inte nöjd med, säger Johan besviket.

Om lördagen var problemfylld så tog söndagen istället en ändelse med förskräckelse. I en brant nedförsbacke var bakbromsen utan förvarning borta och Johan fortsatte in i skogen och blev rejält mörbultad och tvingades bryta.
– Bromsbelägget hade tagit slut och det var metall mot metall vilket fick oljan och koka och bromsen att försvinna. Jag är inte allvarligt skadad men det fanns ingen möjlighet att fortsätta med skadad cykel och chaufför.

Trots helgens besvikelse så är Johans förtroende för såväl Beta som hans team intakt, han trivs till och med mycket bra.
– Antagligen så glömde de att kolla bromsarna på cykeln, men det är mänskligt att fela och de kommer nog inte göra om det. Jag stortrivs annars på cykeln och i teamet och de är nöjda med mig också. 2010 skulle vara ett läroår och de är nöjda med min inställning och mina resultat även om vi inte har skrivit några papper för 2011 ännu.

Nästa helg skulle Johan ha deltagit i en VM-deltävling i Turkiet, men när teamet som saknar representant här valde att stå över tävlingen så får Johan chansen att förverkliga något han verkligen ser fram emot.
– Jag ska åka med Västerås upp till finalen av Lag-SM i motocross och köra. Jag kommer att köra på endurohojen men jag tror det kan gå hyfsat ändå om jag får chansen att köra något heat. Laget har klarat sig bra utan mig i år och jag vill inte knuffa bort någon annan men om det behövs så ser jag fram emot utmaningen, avslutar Johan.

Med vänlig hälsning Johan Carlsson racing

Update från Johan Carlsson 16/8


Nu är det slut på Johans sommarledighet, då den tidigare så hårdsatsande crossföraren från Västerås (och numera lika hårdsatsande enduroföraren) i helgen deltog i enduro-SM i Enköping. Betaföraren visade med all tydlighet att han fortfarande kan vrida på gasrullen med tider som stod sig mycket väl totalt trots att Johan kör i juniorklassen. Tyvärr slutade det med en rejäl krasch för Johan som hade ett kanonresultat på gång på söndagen efter att ha slutat sexa på lördagen.
– Jag fick ett kast på crossprovet och for av banan och in i ett träd med lätt hjärnskakning och nackont som följd och kunde inte köra vidare, säger Johan.

Johan som förra året körde MX1-VM i motocross anpassar sig allt mer och mer till sin nya disciplin, men har fortfarande lite svårt att sy ihop det och få med sig resultaten han förtjänar. Till viss del beror det kanske på orutin ännu, men farten finns definitivt.
– I Stångebroslaget tidigare i somras som är en tretimmars tävling så var jag fem minuter ifrån att vinna, det kändes retligt kan jag lova. Jag hade för liten tank och tvingades i depå och tanka oftare än de flesta men var ändå i ledning med fem minuter kvar att köra då jag fick bensinstopp. Ska jag köra nästa år så kommer jag inte att göra om det misstaget, utlovar Johan.

Helgens deltävling i SM var lite av en liknande story för 21åringen. Han trivdes i terrängen som han är väl bekant med, och hängde med riktigt bra totalt trots finfrämmat av Salminen och Tarkala denna deltävling.
– På lördagen så var jag hela tiden tvåa eller trea på crossprovet och på enduroprovet också. I extremen så var jag lite svagare men ändå alltid mellan trea och sexa totalt. Tyvärr så pajade kopplingen och jag tvingades till en reparation som gav mig tidstillägg på en minut. Utan den minuten så hade jag slutat trea totalt nu fick jag nöja mig med att vinna juniorklassen och var sexa totalt. Jag körde inte med originalkopplingen ska tilläggas så jag fick skylla mig själv lite grann, suckar Johan.

Söndagens tävling inleddes ännu bättre för Johan. Han vann det första crossprovet och likaså enduroprovet och ledde med knappt 10 sekunder över Ljunggren inför extremen.
– Här gjorde jag en liten löjlig miss i en kurva som kostade en del tid, jag var nog cirka fem sekunder efter Ljunggren inför andra varvet på crossprovet och träffade en sten och fick kast och for ut i ett träd. Jag hade rejält ont i nacken efteråt och blev skraj med tanke på vad som hände i Uddevalla 2009. Jag försökte köra vidare men var alltför groggy för att klara av det och tvingades kasta in handduken. Jag åkte till sjukan sedan på kvällen och kollade upp nacken men det var bara musklerna som fått sig en smäll den här gången som tur var. Jag hoppas och tror att jag kan ställa upp i SM i Tibro nästa helg, berättar Johan.

Sommaren i stort har annars varit bra för Johan. Mycket träning och en del jobb har hållit honom relativt sysselsatt, och den fysiska formen känns bra förutom en värkande nacke i skrivande stund. I helgen väntar som sagt var SM igen, och kommande helg VM i Grekland. Vi återkommer med mer information efter dessa tävlingar.

Med vänlig hälsning Johan Carlsson Racing

Stark insats av Johan i Italienska
Hej!

Med en ny ram på plats i fabriksbetan gjorde Johan sin hittills bästa insats som enduroförare genom att sluta som trea respektive fyra i Italienska mästerskapet som avgjordes i östra Italien i helgen. Med alperna som vacker bakgrund presterade Johan tider som inte bara slog hans kollega Dini utan var i paritet med de allra bästa i VM på vissa sträckor.
– Cykeln har tagit ett stort steg framåt men även åkmässigt så är det här det bästa jag kört sen jag bytta disciplin och nu var jag rejält andfådd efter de olika proven på ett sätt jag inte blivit tidigare, berättar Johan.

Upplägget på tävlingen var inte helt olikt ett VM med tre prov och däremellan transporter. Här fanns två så kallade crossprov och ett enduroprov men inget extremprov.
– Enduroprovet bestod bara av sten i olika former och storlek. Ahola var i en klass för sig här men resten av gänget var ganska så jämna inklusive mig själv. Jag blir givetvis extra glad när jag kör bra på det som är olikt cross. Det ena crossprovet var riktigt kul med ett tajt bandat gräsgärde som var ganska så kuperat så det blev som naturliga hopp och dyningar. Det andra crossprovet var nästan åtta minuter och innehöll allt från gräsgärde till ren skogskörning och skogsvägar och sedan ut på ett gärde igen. Här klarade jag av att bara vara tre sekunder efter Ahola som var snabbast vilket känns som en fjäder i hatten utan tvekan, myser Johan.

Det som gjorde starkast intryck på Johan denna helg var dock utan tvekan transporterna där man verkligen inte fick göra misstag.
– Jag fick dödsångest när jag såg var jag skulle köra. Jag tror det var runt 200 meter fritt fall om jag skulle vingla till 20 centimeter. Jag var på fullaste allvar rädd för att dö. Även om inte sträckan kördes på tid så krävs det bara ett enda misstag eller fel på cykeln så är det över med allt. Jag kan tycka det är kul om det är läskigt och utmanande men det här var för mycket för min smak, erkänner Johan.

På lördagen placerade sig Johan som trea i 450-klassen, och på söndagen följde han upp det med att bli fyra i samma klass. På söndagen hade han dessutom häng på en riktigt bra placering totalt när han låg femma en bra bit in i tävlingen när en liten skitvurpa gjorde att han tappade tid och föll flera placeringar. Totalt de två dagarna placerade sig Johan som 12: a alla klasser inräknat.
– Körningen har gått riktigt bra hela helgen och cykeln är väldigt mycket bättre för mig med den nya ramen. Den är styvare och mer lättsvängd och svarar snabbare och lättare på alla manövrar jag gör och sammantaget gör det riktigt stor skillnad.

Nu är Johan hemma i Sverige igen och laddar för Stångebroslaget som körs nästa helg i Linköping. Det är ett tre timmars varvlopp där Johan inte känner till motståndet det minsta men hoppas kunna placera sig ganska så långt fram stärkt av framgången i Italien.

Med vänlig hälsning Johan Carlsson Racing

Personbästa av Johan i enduro-VM
Hej,

I helgen som passerat rullade enduro-VM vidare med deltävling nummer nio och tio i form av en ny dubbelhelg, denna gång i Slovakien. Regn till och från, främst på nätterna hindrade inte slovakerna från att dyka upp och se världens främsta enduroförare vilket gav en fin publikinramning när Johan passade på att slå till med sitt hittills bästa resultat i form av en sjätte plats på söndagen.
– Under lördagen gick inte körningen sådär jättebra och tyvärr gav en detalj på kopplingshandtaget upp strax innan mål så jag tvingades att bryta. På söndagen rullade det på hyfsat även på de partier jag hade jättesvårt för på lördagen och sjätteplatsen är som sagt personbästa och ett steg i rätt riktning, kommenterar Betaproffset.

En ordentlig regnskur under natten mellan fredagen och lördagen ökade på fuktigheten i Slovakien, och den föll på ett underlag som redan innan var tämligen mättat på nederbörd. Detta störde på intet sätt Johan när han körde in som totaltvåa på fredagens prolog, men påverkade ganska så snabbt banan därefter.
– Prologen var en kortare variant av extremprovet, och det var egentligen bara gasen i botten och att smälla in i stockar så fort man tordes men det är ju en konst det också. Regnet som sedan föll märktes dock desto mer på lördagen då allt från transporterna till proven blev både halare och spårigare än de skulle vart normalt sett. Vad som i grund och botten var ganska så enkla transporter blev ganska så luriga och man kunde absolut inte koppla av på dem men det var inte heller jättesvårt direkt, förklarar Johan.

Provens utseende påverkades naturligtvis av vädret, men eftersom Johan fortfarande får betraktas som rookie så har han själv svårt att säga riktigt vad han föredrar och lyckas bäst på då det varierar.
– Crossprovet var ett jättestort gräsgärde med en hel del backar och gick riktigt fort. Inte det minsta likt en crossbana men uppenbarligen passade det mig ändå den här gången då jag till och med var totaltvåa över alla klasser en gång på söndagen. Även extremprovet gick hyfsat hela helgen, det bestod mest av stockar och stenpartier. Tyvärr var det enduroprovet som var min akilleshäl den här helgen. Det gick i tallskog med mycket hala rötter och dessutom en backe som bara blev svårare och svårare att ta sig uppför ju sämre banan blev. Det var här jag tappade allra mest tid och hade störst problem utan tvekan sett över hela helgen, erkänner Johan.

Under lördagen betygsätter Johan sig själv på följande sätt.
– I crossen gick det bra, på extremproven okej och i enduron gick det dåligt. Jag tror jag låg 11: a på sista varvet med bara extremen kvar då trillade piggen på kopplingshandtaget som trycker in kolven till hydraulkopplingen av. Jag hade antagligen stött emot den när jag varit omkull tidigare men haft tur så den hängde kvar ända till dess. Jag försökte fullfölja men det fanns inte en chans utan koppling så där flög en hel del poäng sin kos, suckar Johan.

På söndagen kom dock en liten revansch för Västeråskillen då hans Beta fungerade perfekt hela dagen och även körningen flöt på fint.
– Den största förbättringen gjorde jag på enduroprovet där jag inte var riktigt lika långt efter som under lördagen. På övriga prov gick det bra och bortsett från en vurpa på extremen på första varvet så stod jag upp hela tiden. Det räckte till en sjätteplats totalt och tack vare det så hoppar jag också upp ett snäpp i den totala tabellen till sjua i JVM. Det finns en god chans att jag kan knipa sjätteplatsen också men topp fem ser tufft ut då luckan är stor till dem, sammanfattar Johan.

Nu väntar ett lugnt midsommarfirande hemma i Sverige och därefter ett framträdande i Italienska mästerskapet i början av juli, sedan är det ganska så lugnt i kalendern fram till augusti.
– Jag kommer att jobba så mycket som möjligt och vara hemma i Sverige, men det är inte omöjligt att jag kommer att köra lite tester nere i Italien också det får vi se. Jag vill passa på att önska alla samarbetspartners en riktigt glad sommar så blir det nya tag i VM och SM efter semestern.

Med vänlig hälsning Johan Carlsson Racing

Johan dubbel sjua i Polska Kwidzyn
Hej!

Årets fjärde dubbelhelg i enduro-VM kördes i helgens i Kwidzyn i Polen. Sandigt underlag och höga temperaturer gjorde det tufft och krävande för Betaföraren Johan Carlsson som tävlar i juniorklassen, men som vanligt så var hans största utmaning att bemästra extremproven som också denna helg kostade honom placeringar.
– Jag måste bli bättre på extremproven det är en sak som är säkert. Jag ligger stadigt och slåss om placeringar mellan de främsta och topp tio på övriga prov och har inte råd att vara så svag på extremproven om jag vill ha en bättre totalplacering, suckar Johan som trots detta gjorde sin bästa helg hittills i hans korta karriär som enduroförare genom att sluta sjua båda dagarna.

Transportsträckorna var inget problem denna helg, utan det var på proven som placeringarna fastställdes och dessa bestod främst av sand. Johan beskriver samtliga prov som sandiga, även om crossprovet som tog runt 10 minuter också innehöll lite grus och lera. I vanlig ordning så var crossprovet det enskilda test som Johan lyckades bäst på och extremen hans akilleshäl.
– Under lördagen så tycker jag inte att körningen stämde särskilt väl, men lyckades trots det bli sjua. Under söndagen så gick det betydligt bättre men jag fick ändå samma placering. Den stora skillnaden på söndagen var att jag hade väldigt liten marginal till placeringarna framför mig, men tyvärr så lyckades jag inte förbättra resultatet då jag gjorde lite misstag när jag laddade för fullt för att kunna sluta femma eller sexa. Det är små marginaler bland förarna inom topp tio och därför känns det frustrerande att ge bort så mycket tid på extremproven eftersom jag inte klarar att köra så mycket snabbare än de framför mig på övriga prov, förklarar Johan.

Johan upplever fortfarande att han lär sig massor av nya saker varje helg, men tvingas också konstatera att det kommer ta ett tag för honom att bli en fullfjädrad enduroförare. Den största svårigheten förutom att begränsa skadan på extremproven är att komma igång och hitta tempot tillräckligt snabbt.
– Inom crossen så har man nästan alltid massor av tid på banan innan det är dags för race. Får jag tid att köra in mig så vet jag hur mycket jag törs satsa och ungefär var gränsen går och jag har aldrig haft problem med att vara tillräckligt aggressiv. Nu ska jag plötsligt ut och dra för livet på en sträcka som jag aldrig kört på tidigare, och då tenderar jag att inte slå på tillräckligt inledningsvis och tappar tid på mina konkurrenter. Det är svårt för mig att hitta rätt nivå av aggressivitet, chansning och vilken åkstil jag ska anamma. Ibland har jag stått på pinnarna och åkt igenom en sträcka där jag egentligen borde ha varit superaggressiv och bara brottat mig framåt på chans. Jag vet aldrig från början vilken nivå jag ska ligga på och hur jag ska köra för att det ska gå så fort som möjligt och jag tror det krävs mer rutin innan jag klarar av det, funderar Johan.

Tävlingen i Polen innebär dock mer positiva anteckningar än negativa för Johan, som dock väljer att fortsätta fokusera på det han ska förbättra i vanlig ordning. Två sjundeplatser är hans bästa resultat hittills i VM även om det inte innebär något avancemang från hans 11: e plats i mästerskapet innan denna helg. Teamet är nöjda med Johan och hans fysiska form är riktigt bra även om han är lite missnöjd med sin åkning den sista tiden.

Nästa helg tävlar Johan i VM igen, denna gång i Slovakien.

Med vänlig hälsning Johan Carlsson racing
1 2